Det har varit långa veckor av väntan på svar från min magnetröntgen. Humöret har svajat från dag till dag. I bakhuvudet finns alltid tanken om det vuxit något mera. Inte bara jag som grubblat här i huset…

Men ack så skönt och glad jag blev för svaret jag fick. Allt såg lika ut som förra bilden, så cancern har inte växt nåt mer. Nästa röntgen om 6 månader. Tänk, att man kan va glad och lycklig med obotlig cancer. Hade jag inte trott för 3 år sen.

Ändå känns det lite vemodigt när läkaren säger i slutet av samtalet att ta kontakt om det känns avvikande eller några nya symtom känns.

Men det tänker jag sätta bakom örat som alltid, inte grubbla över sånt i förskott för att grubbla äter bara energi. Bara att fokusera på att vara lycklig över att det var ett positivt besked i den sorgliga verkligheten. Ta vara på den tid man får va i det skick man är.

Man vet aldrig ändå, oavsett om man är frisk eller sjuk, vad framtiden för med sig. Har lärt mig att livet både ger och tar men det är ju så de ska va, livet.

Av allt ont kommer lärdom och framförallt lär det en uppskatta det goda i livet, och njuta av alla små lyckliga stunder.

Hur skulle man veta när man har det bra, om man inte hade det dåligt ibland?

Alla har genom livet en bild av hur livet kommer se ut, drömmar och mål. Det blir inte alltid så. Så som i mitt fall. Allt jag hade kämpat för, föll i bitar då jag blev sjuk.

Men tiden har visat att trots att livet tog en totalvändning så är de värt att leva. Uppskattar livet mer än något annat, även om det stormar ibland.

Ibland kan de bara vara enklare att släppa taget av bilden, om hur livet borde se ut.

Livet kanske inte alltid blir som man tänkt, men det kan bli bra ändå. Kanske till och med bättre 😊